Liza fimpade för gott

”Jag ville känna mig sund och fräsch”

– Jag lyckades otroligt nog att sluta röka på första försöket! Och nu känner jag mig fräsch och luktar inte längre rök, spar pengar och slipper fula rökrynkor runt munnen och gula naglar.

Liza Lindberg är Nyköpingstjejen som för flera år sedan flyttade till Stockholm och kastades in i fest- och klubbvärlden.
– På den tiden gick jag ut jämt, och då fick man ju röka på krogen och alla gjorde det. Det var svårt att låta bli, för så fort man drack vin hörde det till att röka, det blev mycket rökande…

Men så småningom träffade Liza en kille som hon blev kär i. Vad hon inte räknat med var att han inte gillade rökare.
– När vi var på vår första dejt kände jag mig som vanligt röksugen och gick ut för att ta en cigg. Men jag skämdes, tyckte han tittade ogillande och kände mig ofräsch. Och han luktade så gott... Han sa något om att han aldrig hade kunnat föreställa sig att han skulle kunna bli tillsammans med en rökare. Först blev jag lite sur och tänkte ”Nähä, men bli inte det då!”. Men sedan funderade jag över vad jag höll på med och tänkte att jag ville göra ett ärligt försök att sluta.

– I början var jag arg, frustrerad, hade abstinens och kompenserade rökandet med att dricka mer vin, men det straffade sig så klart. Sedan tappade jag lusten att gå ut på krogen, det var jobbigt att umgås med alla rökare.

Liza konstaterade förvånat att det bara var en kort tid som det var riktigt jobbigt. Hon tog även tag i träningen och började samtidigt tänka på vad hon åt. Som en extra bonus gick hon ner sju kilo.
– Jag hade fyllt 30 och drabbats av en liten kris, jag ville bli en sund och fräsch människa. Nu är jag faktiskt på rätt väg.

Lizas partner har varit ett stort stöd och motiverat henne.
– Han sa att om jag fixade att träna ett visst antal gånger i veckan, eller klarade av att inte börja röka igen, skulle han belöna mig genom en resa tillsammans med honom. Det är perfekt för min personlighet, jag älskar utmaningar!

Läs hela artikeln i tidningen ToppHälsa nr 2.

Emma gjorde sig av med övervikten

"Nu tar jag för mig av livet"

– Numera vågar jag vara jag och ta för mig av livet, det är nog den största skillnaden mot förr. Det – och att kunna köpa fina prinsessklänningar!

Emma utstrålar energi och friskhet. När hon visar bilder på sig själv hur hon såg ut innan känner jag knappt igen henne. Då, 79 kilo till sina 154 centimeter och helt klädd i svart. Nu 22 kilo lättare och sprudlande färgglad.
– Jag tyckte att folk tittade på mig och dömde mig när jag åt mer än vad de gjorde. Det värsta med att ha ett midjemått på 117 cm och dra storlek 46 i kläder var ändå inte det fysiska utan det psykiska. Ju större jag blev, desto mer ledsen blev jag och desto mer tröståt jag, det blev en ond cirkel.

Emmas kilon smög sig på under tonåren. Hon lagade inte mycket mat utan åt mest skräp, som hon säger. Hon tröstade och belönade sig med chips och ostbågar och älskade att fika på jobbet. Till slut kände hon inte igen sig själv och sin kropp. Hon måste göra något åt situationen, det insåg hon. Men när skulle hon börja?
– När nyår närmade sig växte tanken sig allt starkare att ta tag i mitt liv. Så när jag stod där på nyårsafton med ett glas champagne lovade jag högtidligt för mig själv att gå ner i vikt, nu fick det vara nog.

Sagt och gjort. På sju veckor hade Emma gått ner 12 kilo. Hela tiden cirkeltränade hon tre gånger i veckan i 30 minuter. Efter ett halvår hade hon gått ner hela 22 kilo!
– Min stora byst, rumpa, mage och lår försvann, till och med knäna blev smalare! Jag fick köpa en helt ny garderob, inget passade längre. Men framför allt, jag mådde så bra och kunde röra mig lätt och ledigt.

Emma har inga problem att hålla sitt nyårslöfte, hon och hennes matintresserade sambo lagar nyttig mat, vit pasta och onödiga kolhydrater har åkt ut, de äter i stället massor med grönsaker och råkost, och såserna är ofta tomat- och buljongbaserade i stället för gräddbaserade. Hon går dock nästan aldrig ut på lunchen och äter, utan har matlåda med sig.
– Jag vet hur det är, får jag massor av mat på tallriken äter jag upp. Och är det buffé går jag tillbaka och tar om. För mig är det bättre att ta med mat som jag själv lagat och bestämt portionsstorleken på.

– Vinsterna med mitt nya jag är många, jag njuter mer av livet, mår bättre, sover bättre och tycker det är roligt att träna. Och numera vågar jag äta i andra människors sällskap utan rädsla att bli dömd. Och jag vet att den dag jag får barn kommer jag orka att leka med dem utan att flåsa.

Läs hela artikeln i tidningen ToppHälsa nr 2.

Anna startade eget

”Nu skuttar jag till jobbet varje dag”

 – Nu gör jag det jag alltid har velat – jobba med friskvård i stället för med sjukvård. Visst tjänar jag lite mindre, men skuttar i gengäld till jobbet varje dag!

Anna Irestig tar emot i sin lokal i Kärrtorp, i Stockholm. Här tillverkar hon sina cremer, skrubbar, serum, cerat, hårprodukter och parfymer som hon säljer under det egna märket Primulina. Och här coachar hon personer som är med i Viktväktarna eftersom hon även frilansar som konsult för dem. Men resan hit var lång.

– Landstinget är en enorm koloss, och det är så mycket fokus på det sjuka och inte på det friska. Hela tiden kände jag att jag ville hjälpa och stärka människor innan de blev sjuka. De patienter jag träffade var ofta redan svårt sjuka i olika lever-, gall- och tarmsjukdomar. Dessutom är det så inom den vanliga vården att många patienter bara lämnar över sig till läkarna och vill bli fixade, man tar inte så stort eget ansvar.

Tanken att hoppa av och starta eget växte långsamt fram under många år, men fegheten hindrade henne länge.
– Jag fick först ett barn och kände att jag inte vågade bli egenföretagare på heltid, hur skulle vi klara oss ekonomiskt?

Anna gjorde då en kompromiss och började så småningom jobba som rådgivare på Vårdguiden, ett roligt men svårt och stressigt jobb. Hon startade även eget företag vid sidan av sitt vanliga jobb och gick parallellt på olika utbildningar. Men sedan var det dags för barn nummer två, inte kunde hon väl säga upp sig nu?
– Att hålla på och tillverka cremer hemma i köket omgiven av barn och vällingflaskor blev i längden ohållbart. Jag hade äntligen kommit fram till den punkt när det var dags att ta ett beslut att slänga av mig hängslena och bältet, jag kunde inte längre ha en bakdörr öppen. Jag måste våga hoppa!

När nyårsafton närmade sig tyckte hon att det var ett bra tillfälle att äntligen lova sig själv att bli entreprenör. Och så sa hon upp sig från sin fasta anställning.
– Jag var nybliven tvåbarnsmamma, men jag och min man bestämde oss för att tidigt dela på barnledigheten. Själv var jag inte mammaledig länge, jag började jobba på mitt eget företag ganska snart efter förlossningen. I början gick det bra att ta med barnvagnen till lokalen där jag tillverkar mina produkter. Maja sov ju ändå mest de första månaderna. Sedan gick min man på pappaledighet, och eftersom han är anställd fick han föräldrapeng, så det fungerade ekonomiskt.

– Jag känner mig fokuserad och hängiven. Och att vara fokuserad är ett måste för att lyckas som egenföretagare!

Läs hela artikeln i tidningen ToppHälsa nr 2.